Broadcom Advanced Control Suite 3 - översikt
Broadcom Advanced Control Suite 3 - översikt
Starta programmet Broadcom Advanced Control Suite 3
Använda Broadcom Advanced Control Suite 3
Broadcom Advanced Control Suite 3 (BACS 3) är ett integrerat verktyg som innehåller användbar information om alla nätverkskort som är installerade på systemet. Med BACS 3 kan du utföra noggranna tester, diagnoser och analyser av varje nätverkskort, visa trafikstatistik samt ändra och visa egenskaper för varje nätverkskort.
Klicka på ikonen Broadcom Control Suite 3 på Kontrollpanelen.
Microsoft .NET Framework 2.0 innehåller de körtidsfiler och andra filer som krävs för att köra BACS 3 och måste vara installerat på systemet för att BACS 3 ska fungera. Information om minimikraven och rekommenderade .NET Framework-versionerna för ditt operativsystem finns i Tabell 1.
Anteckningar:
|
Operativsystem
|
Minimikrav
|
Rekommenderat
|
||
|---|---|---|---|---|
|
Version
|
Hur du skaffar detta
|
Version
|
Hur du skaffar detta
|
|
|
Windows XP
|
.NET 2.0
|
Hämta från http://windowsupdate.microsoft.com/
|
.NET 2.0 SP1
|
Hämta från http://windowsupdate.microsoft.com/
|
|
Windows Vista
|
.NET 2.0
|
Ingår i .NET 3.0, som inkluderas när operativsystemet installeras
|
.NET 2.0 SP1
|
Hämta från http://windowsupdate.microsoft.com/
|
Starta BACS 3. Klicka på fliken för den information du vill visa eller den flik du vill använda till att utföra ett test, en diagnos, en analys eller ange egenskaper för nätverkskort.
BACS 3 har ett sammanhangskänsligt gränssnitt. När ett alternativ väljs i utforskarvyn, t.ex. ett kort, en drivrutin, en grupp eller VLAN, ändras gränssnittet till att visa den information och de alternativ som är tillgängliga för det valda alternativet. Vissa flikar, menyalternativ och enhetsinformation är bara tillgängliga baserat på de typer av enheter som är installerade eller det alternativ som är valt i gränssnittet.
I panelen Enhetshantering visas de enheter som kan visas, analyseras, testas eller justeras av BACS 3. När ett alternativ väljs i panelen Enhetshantering, visas de flikar som innehåller informationen och alternativen för det alternativet. Eftersom BACS 3-gränssnittet är sammanhangskänsligt kan bara den information som gäller det valda alternativet visas eller justeras.
Alternativ i Enhetshantering kan visas efter typ eller efter anslutning.
Så här visar du alternativ i Enhetshantering efter typ:
En enstaka maskinvaruenhet kan använda flera olika drivrutiner, så Enhetshantering bryter ut varje alternativ i separata kategorier.
Så här visar du alternativ i Enhetshantering efter anslutning:
I anslutningsvyn visas en lista med server- och klientenheter i en över-/underordnad hierarki, vilket gör det lättare att se förhållandena mellan korten. Precis som i panelen Enhetshantering visas de alternativ som är tillgängliga för det alternativ som väljs i anslutningsvyn.
Ikonen bredvid varje enhet i panelen Enhetshantering visar dess status. En ikon bredvid ett enhetsnamn som visas på vanligt sätt innebär att enheten är ansluten och igång.
BACS 3 placerar en ikon i Windows aktivitetsfält när programmet installeras. I fönstret Alternativ kan du aktivera eller inaktivera den här ikonen.
Så här aktiverar eller inaktiverar du BACS-ikonen i systemfältet:
Utseendet på BACS 3-gränssnittet kan anpassas.
Så här ändrar du gränssnittets utseende:
Så här återställer du gränssnittet till standardutseendet:
Avsnittet Vitala tecken på fliken Information innehåller användbar information om de nätverkskort som är installerade i systemet, t.ex. länkstatus för kortet och allmänna nätverksanslutningar.
Om du vill visa den här informationen för ett installerat nätverkskort klickar du på namnet på kortet i panelen Enhetshantering och sedan på fliken Information.
Den unika maskinvaruadress som har tilldelats nätverkskortet.
Den nätverksadress som hör till kortet. Om IP-adressen endast innehåller nollor har drivrutinen inte kopplats till en IP-adress.
Status för nätverkslänken.
Kortet fungerar i det angivna duplexläget.
Länkhastigheten för kortet, i megabit per sekund.
De avlastningsfunktioner som nätverkskortet kan hantera.
Vid Drivrutinsinformation på fliken Information visas data om drivrutinen för det valda nätverkskortet.
Om du vill visa den här informationen för ett installerat nätverkskort klickar du på namnet på kortet i panelen Enhetshantering och sedan på fliken Information.
Status för kortets drivrutin.
Filnamnet på kortets drivrutin.
Den aktuella versionen av kortets drivrutin.
Det datum som kortets drivrutin skapades.
Vid Resurser på fliken Information visas information om anslutningar och andra viktiga funktioner för det valda nätverkskortet.
Om du vill visa resurser för ett installerat nätverkskort klickar du på namnet på kortet i panelen Enhetshantering och sedan på fliken Information.
OBS! En del information är kanske inte tillgänglig för alla Broadcom-nätverkskort.
Typ av input/output (I/O)-koppling som används av nätverkskortet.
Platsnumret på systempanelen som upptas av nätverkskortet. Denna post är inte tillgänglig för LOM-nätverkskort av typen PCI Express.
Bussignalfrekvens som används av nätverkskortet. Denna post är inte tillgänglig för LOM-nätverkskort av typen PCI Express.
Antalet bitar som bussen kan överföra vid ett tillfälle till och från nätverkskortet. Denna post är inte tillgänglig för LOM-nätverkskort av typen PCI Express.
Visar det bussnummer som nätverkskortet är installerat i.
Numret som operativsystemet tilldelat nätverkskortet.
Nätverkskortets portnummer. För nätverkskort med en port är funktionsnumret 0. För nätverkskort med två portar är funktionsnumret 0 för den första porten och 1 för den andra porten.
Avbrottsnumret som är associerat med nätverkskortet. Giltiga nummer ligger i intervallet 2 till 25.
Minnesadressen som är tilldelad nätverkskortet. Det här värdet kan aldrig vara noll.
Vid Maskinvara på fliken Information visas information om maskinvaruinställningarna för det valda nätverkskortet.
Om du vill visa maskinvaran för ett installerat nätverkskort klickar du på namnet på kortet i panelen Enhetshantering och sedan på fliken Information.
OBS! En del information är kanske inte tillgänglig för alla Broadcom-nätverkskort.
Chipsversionen av Broadcom-nätverkskortet (denna information finns inte tillgänglig för nätverkskort av annat märke).
Versionen på inbyggd programvara av Broadcom-nätverkskortet (denna information finns inte tillgänglig för nätverkskort av annat märke). Den här informationen är bara tillgänglig för Broadcom NetXtreme-kort.
Leverantörs-ID.
Adapterns ID.
Leverantörs-ID för undersystem.
Undersystems-ID.
Med alternativet Nätverkstest på fliken Diagnostik kan du bekräfta IP-nätverkets anslutningar. Testet kontrollerar om drivrutinen är installerad på rätt sätt och testar anslutningen till en gateway eller en annan angiven IP-adress i samma undernät. Nätverkstestet använder TCP/IP till att skicka ICMP-paket till fjärrsystem och väntar sedan på ett svar.
Så här kör du nätverkstestet:
Resultaten från nätverkstestet visas i fältet Resultat.
Med alternativet Diagnostiska tester på fliken Diagnostik kan du kontrollera status för de fysiska komponenterna på ett Broadcom-nätverkskort. Du kan aktivera testerna manuellt eller låta BACS 3 utföra dem regelbundet. Om testet utförs regelbundet ökas antalet lyckade och misslyckade körningar i fältet Status för varje test varje gång testerna utförs. Om ett test till exempel utförs fyra gånger och det inte misslyckas, visas värdet 4/0 i fältet Status. Om testet däremot lyckas 3 gånger och misslyckas en gång visas värdet 3/1 i fältet Status.
Anteckningar:
Så här kör du de diagnostiska testerna en gång:
Så här kör du de diagnostiska testerna kontinuerligt:
Testet kontrollerar läs- och skrivfunktionen i nätverksadapters kontrollregister genom att skriva olika värden till registren och kontrollera resultatet. De här registren används för att utföra nätverksfunktioner, till exempel skicka och ta emot information. Om testet misslyckas kan det bero på att kortet inte fungerar på rätt sätt.
Testet kontrollerar läs- och skrivfunktionerna i det fysiska lagrets (PHY) register. Det fysiska lagret styr de elektriska signalerna i kabeln och konfigurerar nätverkshastigheten (t ex 1 000 Mbit/s).
Testet kontrollerar innehållet i EEPROM genom att läsa en del av EEPROM och beräkna kontrollsumman. Testet misslyckas om den beräknade kontrollsumman skiljer sig från kontrollsumman som är lagrad i EEPROM. För den här testen behöver inte koden ändras om EEPROM-bilden uppgraderas.
Testet kontrollerar att kortets interna minne fungerar. Under testet skrivs värden enligt ett visst mönster till minnet och sedan läses resultatet tillbaka. Om ett felaktigt värde hittas misslyckas testet. Kortet fungerar inte om inte det interna minnet fungerar på rätt sätt.
Testet kontrollerar att nätverkskortets interna CPU:er fungerar.
Testet kontrollerar att Network Device Driver Interface Specification (NDIS)-drivrutinen kan ta emot avbrott från nätverkskortet.
Testet kontrollerar att NDIS-drivrutinen kan skicka paket till och ta emot paket från kortet.
Testet kontrollerar att NDIS-drivrutinen kan skicka paket till och ta emot paket från kortet.
Testet får portens alla LED:er att blinka fem gånger för att identifiera nätverkskortet.
Med alternativet Kabelanalys på fliken Diagnostik kan du övervaka tillståndet hos varje ledningspar i en Ethernet kategori 5-kabelanslutning i ett Ethernet-nätverk. Vid analysen mäts kabelkvalitet som jämförs med specifikationen IEEE 802.3ab.
Anteckningar:
Köra en kabelanalys
Det giltiga kabelavståndet i meter (utom när brusresultatet returneras).
Här visas typen av länk för detta kabelpar.
Länkens anslutningshastighet och duplexläge.
Status när testet körts, antingen slutfört eller misslyckat.
Det finns flera faktorer som kan påverka testresultatet:
Med alternativet Avancerat på fliken Konfigurationer kan du visa och ändra värden på tillgängliga egenskaper för valt kort. Egenskaper som kan vara tillgängliga med respektive inställningar visas nedan.
Anteckningar:
Så här ställer du in kortegenskaper:
Aktiverar quality of service, en IEEE-specifikation (Institute of Electrical and Electronics Engineering) som hanterar olika typer av nätverkstrafik på olika sätt för att garantera nivåkrav eller tillförlitlighet och svarstider beroende på trafiktypen. Egenskapen är inaktiverad som standard. Om inte nätverkets infrastruktur har stöd för QoS, bör du inte aktivera den här egenskapen. Om du gör det ändå kan det uppstå problem.
Gör det möjligt för ett Gigabit Ethernet-nätverkskort att upprätta en anslutning i en lägre hastighet om endast två ledningspar är tillgängliga i nätverkssegmentet. Standardinställningen för den här egenskapen är Aktiverad.
Aktiverar eller avaktiverar mottagningen eller sändningen av pausramar. Pausramar gör att nätverkskortet och en växel kan kontrollera överföringshastigheten. Den sida som tar emot pausramen upphör för ett ögonblick att sända.
Normalt styrs checksum-funktionen av protokollstacken. När du väljer en av Checksum Offload-egenskaperna (förutom None) kan kontrollsumman beräknas av nätverkskortet.
Normalt utförs TCP-segmenteringen av protokollstacken. När du aktiverar egenskapen Large Send Offload (avlastning av stora paket) kan TCP-segmenteringen utföras av nätverkskortet. Standardinställningen för den här egenskapen är Aktiverad.
Gör det möjligt för nätverkskortet att överföra och ta emot överdimensionerade Ethernet-ramar som är större än 1 514 bitar men mindre än eller lika med 9 000 bitar (9 600 bitar för nätverkskort som arbetar med 10 Gbit/s). Den här egenskapen kräver en växel som kan hantera Jumbo-ramar.
Ramstorleken är inställd på 1 500 byte som standard. Du kan öka storleken på mottagna ramar genom att öka värdet i steg om 500 byte.
Möjliggör att nätverkskortet kan sända och ta emot överdimensionerade Ethernet-ramar som är större än 1 514 byte, men mindre än 9 000 byte. Den här egenskapen kräver en växel som kan hantera Jumbo-ramar.
Ramstorleken anges som standard till 1 500 bytes om du väljer alternativet LSO aktiverat, Jumbo avaktiverat.
OBS! Jumbo-ramar och LSO är egenskaper som utesluter varandra.
Normalt utförs TCP-segmenteringen av protokollstacken. När du aktiverar egenskapen Large Send Offload (LSO, avlastning av stora paket) kan TCP-segmenteringen utföras av nätverkskortet.
Locally Administered Address (lokalt tilldelad adress) är en användardefinierad MAC-adress som används istället för den MAC-adress som ursprungligen tilldelades nätverkskortet. Alla kort i nätverket måste ha en egen, unik MAC-adress. Den här lokalt administrerade adressen består av ett 12-siffrigt hexadecimalt tal.
Intervall och undantag för den lokalt tilldelade adressen:
Möjliggör konfiguration av nätverkslastbalansering över flera processorer. Standardinställningen för den här egenskapen är Aktiverad.
Egenskapen Speed & Duplex (hastighet och duplex) anger anslutningshastigheten och läge baserat på nätverket. Observera att läget Full-Duplex innebär att kortet samtidigt kan sända och ta emot nätverksdata.
Anteckningar:
Gör det möjligt för nätverkskortet att vakna från ett strömsparläge när det tar emot en aktiveringsram. Det finns två typer av aktiveringsramar att välja mellan: Magic Packet och Wake Up Frame.
Anger med vilken hastighet nätverkskortet ansluter till nätverket i läget Wake on LAN. Standardinställning för egenskapen WOL Speed är Auto.
Normalt utförs TCP-segmenteringen av protokollstacken. När du aktiverar egenskapen Large Send Offload (avlastning av stora paket) kan TCP-segmenteringen utföras av nätverkskortet.
Möjliggör konfigurering av checksummeavlastning för IPv4-protokollet.
Möjliggör både prioritering av nätverkstrafik och VLAN-märkning. VLAN-märkning förekommer bara när inställningen för VLAN-ID är konfigurerad med ett annat värde än 0 (noll).
OBS! Om en mellanliggande drivrutin hanterar nätverkskortet för VLAN-märkning bör inställningarna Prioritet och VLAN avaktiverade och Prioritet aktiverad inte användas. Välj inställningen Prioritet och VLAN aktiverade och ändra VLAN-ID till 0 (noll)
Möjliggör VLAN-märkning och konfigurerar VLAN-ID när Prioritet och VLAN aktiverad har valts som inställning för Prioritet och VLAN. Intervallet för VLAN-ID är 1 till 4094 och måste överensstämma med värdet för VLAN-märket på den anslutna nätverksväxeln. Med värdet 0 (standard) i det här fältet avaktiveras VLAN-märkning.
Riskbedömning av VLAN-märkning genom drivrutin för NDIS-miniport
Med Broadcoms drivrutin för NDIS 6.0-miniporten kan ett system med ett Broadcom-nätverkskort ansluta till ett märkt VLAN. I Windows XP-system fanns det här stödet endast vid användning av en mellanliggande drivrutin (t.ex. Broadcom Advanced Server Program - BASP). Till skillnad från BASP är det stöd som tillhandahålls med drivrutinen för NDIS 6 för VLAN-deltagande endast för ett enda VLAN-ID.
Dessutom gäller, till skillnad från BASP, att drivrutinen för NDIS 6.0 endast tillhandahåller VLAN-märkning för utgående paket, men inte filtrering av inkommande paket som baseras på medlemskapet för VLAN-ID. Det är standardfunktionerna för alla drivrutiner för miniportar. Det kan visserligen vara en säkerhetsrisk att paket inte filtreras baserat på VLAN-medlemskap, men följande utgör en riskbedömning baserat på drivrutinens begränsning till ett IPv4-nätverk:
Ett nätverk som är konfigurerat på rätt sätt och som har flera VLANs bör upprätthålla separata IP-segment för varje VLAN. Det här är nödvändigt eftersom utgående trafik litar på befordringstabellen för identifiering av vilket nätverkskort (virtuellt eller fysiskt) som trafiken ska passera genom och inte bestämmer nätverkskort baserat på VLAN-medlemskap.
Eftersom stödet för VLAN-märkning på Broadcom-drivrutinen för NDIS 6.0 är begränsad till överföringstrafik (Tx) finns det en risk för att inkommande trafik (Rx) från ett annat VLAN inte skickas till operativsystemet. Förutsatt att nätverket är konfigurerat på rätt sätt kan dock IP-segmenteringen och/eller konfigurationen av växel-VLAN ge ytterligare filtrering som begränsar riskerna.
I ett scenario där två datorer ansluts direkt till varandra på samma IP-segment kan de kommunicera med varandra oavsett VLAN-konfiguration eftersom det inte sker någon filtrering av VLAN-medlemskap. I det här scenariot förutsätts dock att säkerheten redan har brutits eftersom den här anslutningstypen inte är typisk i en VLAN-miljö.
Om risken ovan bör undvikas och filtrering av VLAN-ID-medlemskap krävs kommer det att behövas stöd genom en mellanliggande drivrutin.
OOB-hanteringen aktiverar hantering av nätverksdatorer när operativsystem saknas för dem. Det inkluderar en nätverksdator som har ett inaktivt eller icke fungerande operativsstem eller är i lågeffektsssytemläge. En fjärrhanteringskonsol kontrollerar och övervakar klientsystemen via en kanal, som är separat från datakanalen, genom att använda ett fjärrhanteringprotokoll enligt industristandard. OOB-hantering innehåller funktionerna avisering and fjärrkontroll.
OOB-hantering på konfigurationsfliken används för att konfigurera ASF (Alert Standard Format)- och DASH (Desktop and mobile Architecture for System Hardware)-relaterade parametrar i Broadcom-nätverkskort. Ett system med ett ASF- eller DASH-aktiverat nätverkskort kallas för en ASF- eller DASH-hanterad klient. ASF- och DASH-hanterade klienter kan kommunicera med och vara fjärrstyrda från en hanteringskonsol.
Anteckningar: OOB-hantering är inte tillgänglig för alla nätverkskort från Broadcom NetXtreme.
TruManage™ är en Broadcom-teknik som integrerar de öppna DASH- och PMCI-klienthanteringsstandarderna och är försedd med avancerade energisparfunktioner som aktiverar PC och mobila system i företagsklass så att de helt kan hanteras från en hanteringskonsol.
OBS! TruManage är bara tillgänglig för DASH-aktiverade nätverkskort från Broadcom NetXtreme.
TruManage kan hantera följande funktioner:
Om du vill starta OOB-hantering väljer du OOB-hantering på fliken Konfigurationer i BACS 3.
Du kan kontrollera och konfigurera de grundläggande OOB-driftsparametrarna för ett nätverkskort genom att klicka på det ASF- eller DASH-kompatibla nätverkskort som du vill konfigurera och sedan på fliken OOB-hantering på fliken Konfigurationer.
OBS! ASF-aktiverade nätverkskort från Broadcom NetXtreme visar OOB-hantering på fliken Konfigurationer. DASH-aktiverade nätverkskort visar OOB-hantering på fliken Konfigurationer tillsammans med TruManage-logotypen.
Så här konfigurerar du allmänna OOB-hanteringsinställningar
Typ av TruManage inbyggd programvara och revisionsnummer. Den här egenskapen är tillgänglig på DASH-aktiverade nätverkskort.
Gör det möjligt att använda ASF- eller DASH-funktioner i det valda nätverkskortet. Om det finns flera nätverkskort på datorn ska du endast aktivera ASF- eller DASH-funktionerna i ett nätverkskort åt gången.
Obs! Om ASF- eller DASH-funktionerna aktiveras i fler än ett nätverkskort i ett system kan det få oväntade följder under drift.
Gör det möjligt för nätverkskortet att väcka datorn vid mottagning av ARP- eller RMCP-trafik när datorn är i strömsparläge.
OBS! Alternativet Aktivera vid ARP- eller RMCP-trafik är inte tillgängligt för DASH-aktiverade nätverkskort.
På de flesta datorer med Windows kan strömåtgången minskas genom att ett energisparläge används (vänteläge, viloläge eller liknande). Dessa datorer kan också ställas in så att de aktiveras när en extern händelse inträffar. Exempel på en sådan extern händelse är när nätverkskortet tar emot ett intressant paket. Datorn aktiveras vanligtvis när nätverkskortet tar emot någon av följande typer av intressanta paket:
Denna WOL-åtgärd (Wake on LAN) står i konflikt med hur ett ASF-aktiverat nätverkskort fungerar. När datorn går in i energisparläget är det ASF-aktiverade nätverkskortet fortfarande i drift och skickar PET-meddelanden samt tar emot och svarar på RMCP-meddelanden och ARP-begäran. Mottagna ARP- och RMCP-paket är av typen direkt-IP och aktiverar vanligtvis systemet, något som bör undvikas för de flesta ASF- eller DASH-hanterade klienter. Genom att aktivera eller avaktivera funktionen som gör att datorn aktiveras vid ARP- eller RMCP-trafik kan du välja om systemet ska aktiveras när nätverkskortet tar emot ett ARP- eller RMCP-paket. När Aktivera vid ARP- eller RMCP-trafik aktiverats kommer det ASF-aktiverade nätverkskortet att försöka aktivera datorn när det mottar ett ASF- eller RMCP-paket.
IP-adressen för nätverksadapterkortet visas bredvid IP-adress för kort.
Det här värdet är subnätmasken som används på nätverksadressen för att avgöra vilket nätverkssegment som ska användas i befordringshänseende.
Standardvärdet för gateway är nätverksadressen till den gateway som kommer att användas i den inbyggda hanteringsprogramvaran för paket som är avsedda för värdar som ligger utanför det lokala nätverkssegmentet.
De värden som visas uppdateras automatiskt när nätverkskortets IP-adress, subnätmask eller standardgateway ändras via DHCP eller manuell konfiguration. Management Agent, en process som körs i bakgrunden som en Windows NT-tjänst och inte har något användargränssnitt, registrerar automatiskt ändringarna och uppdaterar egenskaperna i ASF-konfigurationstabellen i nätverkskortets beständiga minne.
När hanteringskonsolen finns på ett annat subnät och är ansluten via en gateway-router använder nätverkskortet värdena för subnätmask och standardgateway i ASF-konfigurationstabellen för att kommunicera med hanteringskonsolen.
Använd det här avsnittet för att konfigurera IP-protokoll och IP-adresser.
Identifierar IP-adressen som antingen IPv4 endast, IPv6 endast eller IPv4 and IPv6.
Om adresseringsmodellen är IPv4. Använd det här avsnittet för att konfigurera IPv4-egenskaperna.
Om adresseringsmodellen är IPv6 använder du det här avsnittet för att konfigurera IPv6-adresserna.
Ange IP-adressen. För IPv4 anger du adressen i decimalform med punkter som avgränsare. För IPv6 anger du IP-adressen med följande syntax: X:X:X:X:X:X:X:X, där "X" motsvarar ett hexadecimalt nummer. När den här parametern är satt till 0.0.0.0 kan inga IPv4-nätverk användas av hanteringsprogramvaran. När den här parametern är satt till : : används bara IPv6 länklokala adress för IPv6-nätverkskommunikation av hanteringsprogramvaran.
Ange värdet för subnätmask som ska användas på de nätverksadresser för att avgöra nätverkssegmentet som ska användas i befordringshänseende.
Ange gatewayadressen.
Ange den primära serverns IP-adress som ska användas av hanteringsprogramvaran för värdnamnssökningar via DNS. För IPv4 anger du adressen i decimalform med punkter som avgränsare. För IPv6 anger du IP-adressen med följande syntax: X:X:X:X:X:X:X:X, där "X" motsvarar ett hexadecimalt nummer.
Ange den sekundära serverns IP-adress som kommer att användas av hanteringsprogramvaran för värdnamnssökningar via DNS. För IPv4 anger du adressen i decimalform med punkter som avgränsare. För IPv6 anger du IP-adressen med följande syntax: X:X:X:X:X:X:X:X, där "X" motsvarar ett hexadecimalt nummer.
Aktiverar användningen av en DHCP-server när värdoperativsystemets nätverksdrivrutin inte är inläst. När den här parametern är aktiverad och operativsystemets nätverksdrivrutin inte är inläst utför hanteringsprogramvaran förhandlingar och förnyelser för DHCP-nätverkskonfigurationen.
Om adresseringsmodellen är IPv6 använder du det här avsnittet för att konfigurera IPv6-adresserna.
Ange subnätprefixlängd i bitar för IPv6-nätverksadressen för att avgöra det nätverkssegment som ska användas i IPv6-befordringshänseende. Det här värdet är vanligtvis 64 för IPv6. Använd inte snedstreck i värdet för subnätprefixlängden.
System-ASF! I beskrivningstabellen anges vilka ASF-relaterade funktioner och driftsparametrar som finns på datorn, i enlighet med tillverkarens beskrivning. Tabellen sparas som en ACPI-systembeskrivningstabell i det beständiga minnet i datorprogramvaran. Broadcoms ASF-konfigurationsverktyg importerar automatiskt tabellen till det beständiga minnet i varje ASF-aktiverat nätverkskort.
Så här visar du system-ASF! Beskrivningstabell, klicka på Verktyg från BACS 3 och välj sedan Visa ASF!.
Aviseringar skickar information om systemets tillstånd och felmeddelanden i lågeffekt- och operativsystemlösa lägen, och vid normal användning, till en fjärrhanteringskonsol. Med parametrarna i avsnittet Aviserar i OOB-hantering kan du konfigurera inställningar för SNMP-PET-meddelanden (platform event trap).
Nätverkskortet kan överföra PET-meddelanden när den här parametern är angiven till Aktiverad och parametern Måladress innehåller en giltig IP-adress eller ett värdnamn. När den här parametern har värdet Avaktiverad kommer inte PET att överföras, och återstående konfigurationsparametrar i det här avsnittet kommer inte att ha någon betydelse.
När den här parametern är angiven till Aktiverad och parametern Pet-hjärtslagsintervall har ett värde som är skilt från noll kommer den inbyggda hanteringsprogramvaran att försöka överföra regelbundna systemhjärtslags-PET med det konfigurerade PET-hjärtslagsintervallet.
Identifierar hanteringskonsolens adresseringsmodell.
Skriv IP-adressen för den fjärranslutna hanteringskonsolen i rutan Adress för hanteringskonsol om du vill ange IP-adressen för den fjärranslutna hanteringskonsolen. Ett ASF- eller DASH-aktiverat nätverkskort skickar alla PET-meddelanden till denna IP-adress. IP-adressen för hanteringskonsolen tilldelas vanligtvis en gång och ändras sällan. Vid ändring av IP-adressen för hanteringskonsolen anges den nya IP-adressen i rutan Adress för hanteringskonsol.
Skriv det önskade tidsintervallet i rutan Hjärtslagsöverföringsintervall om du vill ange tidsintervallet (i sekunder) som systemets hjärtslagsmeddelanden skickas.
Skriv det önskade gemenskapsnamnet i rutan SNMP-gemenskapsnamn om du vill ange det SNMP-gemenskapsnamn som ingår i skickade PET-meddelanden. Det förinställda SNMP-gemenskapsnamnet är public.
Skriv det önskade tidsintervallet i rutan PET-återöverföringsintervall om du vill ange tidsintervallet (i sekunder) mellan återöverföringar av ett PET-meddelande. I enlighet med ASF-standarden måste varje PET-meddelande (med undantag för systemhjärtslagsmeddelande) återöverföras tre gånger för att leverans till ASF-hanteringskonsolen ska kunna säkerställas. Det förinställda PET-återöverföringsintervallet är 10 sekunder.
Fjärrhanteringskonsolen kan fråga en ASF- eller DASH-aktiverad klient om funktioner och information om systemnärvaro eller -tillstånd. Ett klientsystem kan på begäran returnera uppsättningen för ASF-funktionen på begärt system. Egenskaperna i avsnittet RMCP (Remote Management) används för att konfigurera inställningarna som är sammankopplade med säker fjärrhantering.
Gör att den inbyggda hanteringsprogramvaran kan lyssna på inkommande RMCP- och/eller Secure RMCP-begäran (RSP) baserat på parametrarna i det här avsnittet.
En hanteringskonsol kommunicerar med en ASF-hanterad klient med hjälp av RMCP- eller DASH-meddelanden. När fjärrhanteringen har aktiverats kommer nätverkskortet att registrera och svara på följande RMCP-meddelandetyper:
Om säker hantering också aktiverats kommer nätverkskortet att registrera och svara på följande säkra RMCP-meddelandetyper:
Följande åtgärder kan fjärrhanteras om nätverkskortets fjärrkontrollfunktioner och säkerhetsprofil medger det:
När fjärrhanteringen är avaktiverad kommer inte RMCP-meddelanden att registreras eller besvaras av nätverkskortet.
Aktiverar närvaro-ping som den enda RMCP-metod för att testa anslutningen mellan det DASH-aktiverade nätverkskortet och hanteringskonsolen.
Ange destinationsport decimalt. RMCP-servern kommunicerar som standard på port 623.
Gör så att nätverkskortet kan ta emot och svara på säkra RMCP-meddelanden (Remote Management Control Protocol) på UDP-port 298h (664 decimalt).
Ange destinationsport decimalt. Den säkra RMCP-servern kommunicerar som standard på port 624.
Gör så att nätverkskortet kan ta emot och svara på osäkra RMCP-meddelanden (ASF 1.0) på UDP-port 26Fh (623 decimaler). Om Säker RMCP-support (ASF 2.0) avaktiveras övergår nätverkskortet automatiskt i ASF 1.0-kompatibilitetsläge, oavsett inställningen för ASF 1.0-kompatibilitet.
Om du vill ange tidslängden (i sekunder) som en säker session måste vara inaktiv innan den når tidsgränsen och avslutas skriver du in önskad tidsgränslängd i rutan Säker sessionstidsgräns. Nätverkskortet hanterar max två säkra sessioner samtidigt, och därför är det viktigt att inaktiva säkra sessioner når tidsgränsen inom en rimlig tidslängd. Den förinställda tidsgränslängden för en säker session är 300 sekunder (5 minuter).
Värdet i rutan Data Integrity Key är den delade hemliga nyckel som används för generering av nycklar (KG). Skriv nyckeln i rutan Data Integrity Key. Om genereringsnyckeln anges med hexadecimal kod markerar du (hex).
Det finns två typer av autentiserade användarroller: Operatör och Administratör. KO är den autentiseringsnyckel som tillhör operatören, och det här parametervärdet är den 160-bitars nyckel som används av RSP Session Protocol (RSSP) vid autentisering av en fjärrhanteringskonsol som begär en säker RMCP-session för rollen Operatör. Ange autentiseringsnyckeln i rutan Autentiseringsnyckel. Om autentiseringsnyckeln anges hexadecimalt markerar du kryssrutan (hex). Värdet kan innehålla 20 ASCII-tecken eller 40 hexadecimala siffror.
Det finns två typer av autentiserade användarroller: Operatör och Administratör. KA är den autentiseringsnyckel som tillhör administratören, och det här parametervärdet är den 160-bitars nyckel som används av RSP Session Protocol (RSSP) vid autentisering av en fjärrhanteringskonsol som begär en säker RMCP-session för rollen Administratör. Ange autentiseringsnyckeln i rutan Autentiseringsnyckel. Om autentiseringsnyckeln anges hexadecimalt markerar du kryssrutan (hex). Värdet kan innehålla upp till 20 ASCII-tecken eller 40 hexadecimala tecken.
Obs! Varje säkerhetsnyckel (genereringsnyckel, autentiseringsnyckel) kan anges med upp till 20 ASCII-tecken eller med ett antal hexadecimala byte där varje byte representeras av 2 hexadecimala tecken (0–F), med maximal totallängd på 40 hexadecimala tecken (20 byte).
Till varje roll hör även en uppsättning behörighetspunkter som anger vilka RMCP-fjärrkontrollkommandon rollen får utföra på den hanterade klienten. Dessa fjärrkontrollkommandon innefattar:
Om du vill tilldela en autentiserad operatör eller administratör behörighet markerar du lämpliga kryssrutor vid Rättigheter.
Webbtjänsthantering är en DMTF-specifikation som levererar standardbaserad webbtjänsthantering för DASH-aktiverade klienter. Både HTTP- och HTTPS-protokoll stöds.
Den här parametern avgör om HTTP-kommunikation kan användas av hanteringsprogramvaran. Både webbtjänsthantering/HTTP (för DASH, klass A-säkerhet) och webbläsare/användargränssnitt (via HTTP) beror på om den här parametern är aktiverad.
Den här parametern avgör TCP-portnumret på vilket hanteringsprogramvaran ska lyssna efter inkommande HTTP-anslutningar. Den här porten används både för inkommande förfrågningar när det gäller webbtjänsthantering/HTTP och webbläsare/användargränssnitt (via HTTP).
Den här parametern avgör om HTTPS-kommunikation kan användas av hanteringsprogramvaran. Både webbtjänsthantering/HTTPS (för DASH, klass B-säkerhet) och webbläsare/användargränssnitt (via HTTPS) beror på om den här parametern är aktiverad. Stödet för HTTPS beror också på om registret för den privata RSA-nyckeln och TLS-servercertifikatet innehåller giltiga data.
Ange destinationsporten decimalt på vilken hanteringsprogramvaran ska lyssna efter inkommande HTTPS-anslutningar. Den här porten används både för inkommande förfrågningar när det gäller webbtjänsthantering/HTTPS och webbläsare/användargränssnitt (via HTTPS).
Med den information som tillhandahålls på fliken Statistik kan du visa trafikstatistik för både Broadcom-nätverkskort och nätverkskort från andra tillverkare. Den statistiska informationen är mer omfattande för Broadcom-kort.
Om du vill visa den här informationen för ett installerat nätverkskort klickar du på namnet på kortet i panelen Enhetshantering och sedan på fliken Statistik.
Klicka på Uppdatera om du vill hämta de senaste värdena för varje statistik. Klicka på Återställ för att ändra alla värden till noll.
Anteckningar:
I Allmän statistik visas statistik för sändning och mottagning till och från kortet.
Antal dataramar som har skickats. Den här räknaren ökar när sändningsstatusen rapporteras som skickades OK.
Antal dataramar som har tagits emot. Det här värdet omfattar inte dataramar som har tagits emot med felet för långa ramar, FCS-fel (Frame Check Sequence), längdfel eller justeringsfel, eller ramar som har försvunnit på grund av interna MAC-underlagerfel. Den här räknaren ökar när mottagningsstatusen rapporteras som togs emot OK.
Antal direktadresserade dataramar som har skickats.
Antal dataramar som skickades (enligt statusvärdet skickades OK) till en gruppmåladress utöver en broadcastadress.
Antal dataramar som skickades (enligt sändningsstatusen skickades OK) till broadcastadressen. Ramar som skickas till multicast-adresser är inte broadcast-ramar och är därför undantagna.
Antal direktadresserade dataramar som har tagits emot.
Antal dataramar som har tagits emot ordentligt och är adresserade till en aktiv gruppadress som inte är en broadcastadress. Detta omfattar inte dataramar som har tagits emot med fel för långa ramar, FCS-fel, längdfel eller justeringsfel eller ramar som har försvunnit på grund av interna MAC-underlagerfel. Den här räknaren ökar när mottagningsstatusen är togs emot OK.
Antal dataramar som har tagits emot och som är adresserade till en gruppadress som är en broadcastadress. Det här värdet omfattar inte dataramar som har tagits emot med fel för långa ramar, FCS-fel, längdfel eller justeringsfel eller ramar som har försvunnit på grund av interna MAC-underlagerfel. Den här räknaren ökar när mottagningsstatusen är togs emot OK.
Antal ramar som tagits emot med CRC-fel.
IEEE 802.3-statistiken visar felinformation för sändning och mottagning.
Antal dataramar som inte är ett helt antal oktetter i längd och som inte klarar FCS-kontrollen. Den här räknaren ökar när mottagningsstatusen rapporteras som justeringsfel.
Antal dataramar som har råkat ut för en kollision och som senare skickas ordentligt. Den här räknaren ökar när resultatet av en sändning rapporteras som skickades OK och försöksvärdet är 2.
Antal dataramar som har råkat ut för fler än en kollision och som senare skickas ordentligt. Den här räknaren ökar när sändningsstatusen rapporteras som skickades OK och värdet på försöksvariabeln är större än 2 och mindre än eller lika med försöksgränsen.
Antal dataramar vars sändning skjuts upp vid första försöket eftersom mediet var upptaget. Dataramarna som ingår i en eller flera kollisioner räknas inte.
Egen statistik är endast tillgänglig för ett aktiverat Broadcom-nätverkskort.
Antal dataramar med en storlek som är mindre än 64 byte med felaktig ramkontrollsekvens (FCS).
MAC-kontrollramar med paus-kommandot och längden lika med noll.
MAC-kontrollramar med paus-kommandot och längden större än noll.
MAC-kontrollramar utan paus-kommando.
MAC-överföring med Xon på.
MAC-överföring med Xoff på.
Antal gånger kortet ombads skicka ett paket med TCP-segmentering.
Det totala antalet avlastade TCP-anslutningar.
